kanske...?

publicerat i Allmänt;
Det är inte precis som att jag förstår
Kanske är det inte heller meningen,
men lite då och då.
Oftare den senaste tiden.
Ja, då dyker de upp...
de där stunderna som gör att livet känns bra.
Bra på riktigt också.

Att sitta på en sten i en hage full med hästar
Att dricka te och skratta åt sjungande muggar med sin bästa vän
Att få höra av en 9-åring att man är grym
Att mötas av ett gnäggande
Att sitta i stallet på kvällen när hästarna mumsar kvällsmat
Att känna att ridningen stämmer för första gången på månader
Att få en kram när man verkligen inte förtjänar det

Men vet ni
jag börjar samla på mig många sådana stunder nu.
Har det börjat vända nu?
Vågar jag verkligen tro på det?
Jag är pessimistiskt optimistisk,
eller tvärtom kanske?

Kanske vågar jag...

Kommentera inlägget här :