Allmänt blabb och lite filosoferande

publicerat i Allmänt;
Jag klickade för en stund sen på [Nytt inlägg] med planerna på att skriva en uppdatering av den senaste tiden, men helt plötsligt vet jag inte vart jag ska börja.

De där ögonen i drömmen förra natten förföljer mig fortfarande. Jag önskar att jag visste vem det var...fast vem vet, det kanske jag inte ska veta än? Jag har haft som denna tidigare, men inget så specikikt drag har fastnat så innan. Tids nog vet jag mer.

Jag for upp till mamma i helgen, med Bror och hans tjej. Inte mycket blev gjort. Självklart glömde jag kameran, det är ju annars väldigt kul att ta kort på allt som händer. Jag hjälpte mammas svärmor med en digitalkamera i kombination med en dator och ett väääldigt långsamt modem (Japp, där uppe är modem faktiskt ganska modernt). Vi hade en trevlig pratstund, men nåt hon sa ligger fortfarande kvar och stör mig. Eller är det en ny möjlighet? Är det vad som kommer att ske sen? Kommer jag också att bo där uppe? Det känns som hemma. Visst, det känns lite konstigt att säga...men så är det. Dalsland har på nåt konstigt sätt alltid varit mer hemma än där jag är uppväxt. Väldigt underligt...eller kanske självklart? Men vem vet vad som kommer att hända senare i livet? Jag borde nog ta mig en funderare. En rejäl sådan. Eller kan du kanske berätta för mig vad som kommer att hända? Det skulle nog underlätta lite...men samtidigt skulle det bli väldigt tråkigt då. Kommer jag att få det som jag önskar eller kommer jag att fastna i dessa gamla hjulspår?

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är så mycket jag vill göra, men hur kommer jag i gång? Jag har ingen aning. Eller så vet jag precis hur, men kommer aldrig ur startblocken. Det känns som om jag skriver mycket om vad jag vill göra men aldrig om sån't som jag har gjort. Är det inte dags att bara sätta i gång? Så svårt kan det ju inte vara. Jag ser människor omkring mig som alla verkar nå sina drömmar. Eller är det bara nåt som jag tror?

Det är många gånger jag önskar att jag hade valt annorlunda. Men jag ändrar mig lika snabbt igen. Hade jag inte gjort de val jag gjorde tidigare, så hade jag aldrig träffat många av de underbara jag känner nu. Det vill jag definitivt inte ändra på. Det är väldigt svårt att veta vad som skulle kunna hänt om jag hade valt annorlunda. Hade jag träffat alla dessa underbara då? Troligen inte. Så allt är nog som det ska vara ändå.

Allt handlar ju faktiskt om val. Saker och ting kanske ter sig att vara slumpartade, men det var dina val som gjorde att du var just där du var när det där slumpartade hände. Nu låter jag kanske lite cynisk och jag menar inte att den där hemska olyckan var ett val..nu låter jag motsägelsefull. Hmm, svårt det här. Jag vet också att vår sexualitet inte handlar om ett val, även om det finns personer som hävdar det motsatta, men det är en helt annan diskussion, som jag inte ska göra en djupdykning i just nu. En annan dag kanske.

Livet, det handlar ju om att göra olika val, eller hur? Kanske inte i början, då bestämmer dina föräldrar, men senare. Du väljer tyska eller franska i sjuan, gymnasielinje i nian. Du väljer fortsatta studier eller jobb ungefär samtidigt. Du säger ja eller nej till ett frieri. Du väljer att hoppa på det där tåget till Malmö en dag när du letar efter nåt större. Fundera en stund över hur livet kunda ha sett ut om du hade gjort annorlunda val där.

Redan i sjuan när du väljer språk kan du kanske möta nån som förändrar ditt liv för alltid. Om du hade valt annolunda där kanske du hade fått vänta i flera år på den personen. Jo, nu är jag motsägelsefull igen. Fast innan skrev jag ju troligen inte...så det finns ju fortfarande lite utrymme för att du ska få möta de personer som har förändrat ditt liv. För jag tror att på ett eller annat sätt så är det meningen att vi ska möta de personer som vi möter i våra liv, även om det bara är för en kort stund eller för resten av livet.

Lite då och då önskar jag att jag hade en karta över hur man ska leva sitt liv, men för det mesta klarar jag mig ganska bra ändå. Näsan ovanför vattenytan, så att säga.

I morgon är det dags för en promenad. Kanske blir det lite mer filosoferandes då med TaxiLisa. Som sagt, man kan aldrig så noga veta.

Livet är väl ganska bra ändå? Jo, det tror jag nog. Eller vad säger du?




Come to my window -Melissa Etheridge

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av elisabeth:

hej stumpan...jag lovar att hålla koll på alla med sådana ögon..till dess måste vi träna...det är 10 maj som gäller...kram på dig..

Kommentera inlägget här :