Det är både jättelätt och vansinnigt svårt att summera året som gått. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja...
Större delen av de första sex månaderna bestod av mycket jobb, bara taxi. Taxi hela jävla tiden och jag var så trött på det. Trött på bilen, trött på kunderna, trött på arbetskamraterna. Det bästa som kunde hända taxi borås var att en frisk stormvind dök upp. Jag la märke till stormvinden och det visade sig väldigt snabbt att det inte alls var nån stormvind, utan bara en helt vanlig tjej.
Under våren började jag även plugga, jag var väl aktiv i kanske en månad eller två. Jobbet på taxi tog överhanden. Jag jobbade för att tjäna pengar, men jag gick bara back… En jobbig, jobbig dag tog jag, med lite hjälp av en underbar vän, tag i den ekonomiska delen av mitt liv och jag fick det under kontroll.
Under våren for jag även upp till mamma när hon fyllde år. Jag tog en minisemester på några dagar. En liten andningspaus. Det var så skönt att slippa taxi och all skit som jag tyvärr associerar det med det sista året. Uppe hos mamma passade jag på att hälsa på Marie och hennes underbara lilla familj. Jag lekte ladugårdspiga och hade mer roligt än på väldigt länge. Söta Matilda är en underbar liten tjej, Marie lika kanon som alltid och Johan, en genuint jordnära bonde och jag tycker om er massor!
Mammas födelsedag firades och helt apropå ingenting dyker mormor och morfar upp och bankar på dörren. Helt galet, men kul, eftersom jag säkert inte hade träffat dem på väldigt länge. Men, tillslut, som jag skrivit tidigare i bloggen, tog saknaden överhanden och jag drog från en skog till en annan.
I natt när jag körde taxi här uppe i Dalsland författade jag i mitt huvud resten av taxidelen av årskrönikan. Då var jag inte särskilt snäll alls. Det var mycket dynga som kastades över varenda jävel nere i på taxi i Borås då. Inte ett enda undantag hade jag. Eller jo, kanske pappa då. But that's it! Snäll behöver jag förresten inte va heller, så mycket skit som hände sista året.
Själv fick jag bara ta lite av skiten. Och lite då och då var jag otroligt populär, men bara när nån ville ha reda på vad som hände med den där helt vanliga tjejen, som ingen brydde sig om men som alla ville kasta skit på. Det har förresten inte ändrats, det är precis likadant nu.
Men jag hade trots allt några roliga stunder i taxin. Kunder som fick mig att asgarva eller när Fia plockade mina ögonbryn och fötterna stack ut genom fönstret, stackars Anna som mest fick sitta o lyssna på vårt fnitter den dagen. Eller när två taxibilar helt plötsligt drar iväg på motorvägen för att chaufförerna råkat glömt nåt. Eller när två storbilar och en vanlig taxi parkerar utanför dörren till Orion café för att vi helt ärligt inte orkar gå. Eller när det är när att jag och en annan taxi nästan krockar utanför maxi när det är shoppingdags för oss. Eller när två knäppa brudar tvättar taxibilarna i minusgrader och tvättpolletterna fryser fast på maskinen…
Vad hände mer förra året?
Vi fyllde 25 hela bunten (förutom Fia, hon blev 23!). Ingen av oss hade nån brakfest, men det kommer kanske i år i stället, vem vet? För helt ärligt, man har ingen jävla aning om vad som kommer hända under ett år.
Jag var bara sekunder från att flytta till Fritsla förra sommaren, men en snilleblixt satte stopp för det och istället for flyttlasset till underbara Uddevalla istället. En stor, fin trea blev min och Sofias bostad och vi trivdes galet bra. Jag började plugga på mitt drömprogram i Göteborg, jag var på gymmet flera gånger i veckan och att va sambo med Fia är aldrig, aldrig tråkigt. Vi hade det kanon!
Sen kom dråpslaget. Inget studielån för mig. Hej och tack lägenheten, jag kommer att sakna dig. Det som hände och som precis börjat vända är fortfarande lite svårt att prata helt öppet om, så det skippar jag. Det var och är fruktansvärt jobbigt.
Så ett flyttlass till och i mitten av Oktober flyttade jag till Dalsland. Efter att jag slitit som en galen för att få ett jobb, har jag nu tre jobb. Jag jobbar som datasupporttekniker, taxichaufför (där jag trivs bättre än i Borås) och så har jag ett reservjobb som färdtjänstchaufför i Borås. Jag är faktiskt glad att säga att jag troligen aldrig kommer att köra ett enda pass nere i Borås igen. Jag plågar bara mig själv och det har jag ingen lust till.
2009 är i alla fall slut och jag har börjat hitta lite framtidstro igen.
2010 kommer absolut att bli ett bättre år!
Ps. vill du ha lösenord till den lite mer privata årskrönikan? Fråga, så kanske ;-).
(jag kunde visst inte göra ett enskilt inlägg lösenordsskyddat, så ni som får läsa det kan se det på facebook)
Större delen av de första sex månaderna bestod av mycket jobb, bara taxi. Taxi hela jävla tiden och jag var så trött på det. Trött på bilen, trött på kunderna, trött på arbetskamraterna. Det bästa som kunde hända taxi borås var att en frisk stormvind dök upp. Jag la märke till stormvinden och det visade sig väldigt snabbt att det inte alls var nån stormvind, utan bara en helt vanlig tjej.
Under våren började jag även plugga, jag var väl aktiv i kanske en månad eller två. Jobbet på taxi tog överhanden. Jag jobbade för att tjäna pengar, men jag gick bara back… En jobbig, jobbig dag tog jag, med lite hjälp av en underbar vän, tag i den ekonomiska delen av mitt liv och jag fick det under kontroll.
Under våren for jag även upp till mamma när hon fyllde år. Jag tog en minisemester på några dagar. En liten andningspaus. Det var så skönt att slippa taxi och all skit som jag tyvärr associerar det med det sista året. Uppe hos mamma passade jag på att hälsa på Marie och hennes underbara lilla familj. Jag lekte ladugårdspiga och hade mer roligt än på väldigt länge. Söta Matilda är en underbar liten tjej, Marie lika kanon som alltid och Johan, en genuint jordnära bonde och jag tycker om er massor!
Mammas födelsedag firades och helt apropå ingenting dyker mormor och morfar upp och bankar på dörren. Helt galet, men kul, eftersom jag säkert inte hade träffat dem på väldigt länge. Men, tillslut, som jag skrivit tidigare i bloggen, tog saknaden överhanden och jag drog från en skog till en annan.
I natt när jag körde taxi här uppe i Dalsland författade jag i mitt huvud resten av taxidelen av årskrönikan. Då var jag inte särskilt snäll alls. Det var mycket dynga som kastades över varenda jävel nere i på taxi i Borås då. Inte ett enda undantag hade jag. Eller jo, kanske pappa då. But that's it! Snäll behöver jag förresten inte va heller, så mycket skit som hände sista året.
Själv fick jag bara ta lite av skiten. Och lite då och då var jag otroligt populär, men bara när nån ville ha reda på vad som hände med den där helt vanliga tjejen, som ingen brydde sig om men som alla ville kasta skit på. Det har förresten inte ändrats, det är precis likadant nu.
Men jag hade trots allt några roliga stunder i taxin. Kunder som fick mig att asgarva eller när Fia plockade mina ögonbryn och fötterna stack ut genom fönstret, stackars Anna som mest fick sitta o lyssna på vårt fnitter den dagen. Eller när två taxibilar helt plötsligt drar iväg på motorvägen för att chaufförerna råkat glömt nåt. Eller när två storbilar och en vanlig taxi parkerar utanför dörren till Orion café för att vi helt ärligt inte orkar gå. Eller när det är när att jag och en annan taxi nästan krockar utanför maxi när det är shoppingdags för oss. Eller när två knäppa brudar tvättar taxibilarna i minusgrader och tvättpolletterna fryser fast på maskinen…
Vad hände mer förra året?
Vi fyllde 25 hela bunten (förutom Fia, hon blev 23!). Ingen av oss hade nån brakfest, men det kommer kanske i år i stället, vem vet? För helt ärligt, man har ingen jävla aning om vad som kommer hända under ett år.
Jag var bara sekunder från att flytta till Fritsla förra sommaren, men en snilleblixt satte stopp för det och istället for flyttlasset till underbara Uddevalla istället. En stor, fin trea blev min och Sofias bostad och vi trivdes galet bra. Jag började plugga på mitt drömprogram i Göteborg, jag var på gymmet flera gånger i veckan och att va sambo med Fia är aldrig, aldrig tråkigt. Vi hade det kanon!
Sen kom dråpslaget. Inget studielån för mig. Hej och tack lägenheten, jag kommer att sakna dig. Det som hände och som precis börjat vända är fortfarande lite svårt att prata helt öppet om, så det skippar jag. Det var och är fruktansvärt jobbigt.
Så ett flyttlass till och i mitten av Oktober flyttade jag till Dalsland. Efter att jag slitit som en galen för att få ett jobb, har jag nu tre jobb. Jag jobbar som datasupporttekniker, taxichaufför (där jag trivs bättre än i Borås) och så har jag ett reservjobb som färdtjänstchaufför i Borås. Jag är faktiskt glad att säga att jag troligen aldrig kommer att köra ett enda pass nere i Borås igen. Jag plågar bara mig själv och det har jag ingen lust till.
2009 är i alla fall slut och jag har börjat hitta lite framtidstro igen.
2010 kommer absolut att bli ett bättre år!
Ps. vill du ha lösenord till den lite mer privata årskrönikan? Fråga, så kanske ;-).
(jag kunde visst inte göra ett enskilt inlägg lösenordsskyddat, så ni som får läsa det kan se det på facebook)